Nu är jag ingen jägare, men om jag vore det skulle jag absolut kunna tänka mig att sitta på det här passet. Många gånger har jag passerat det här jakttornet, speciellt på höstar och då myrmarken frusit. Här förbi går en skoterled och efter att ha snirklat sig runt taniga myrtallar kommer man fram till öppningen mot myren där tornet står. En plats som andas lugnt, vildmark och bjuder på mäktiga himlar i gryningstimman då solen går upp bakom tornet. Den här morgonen var molnen lite utöver det vanliga. Inte bara med det häftiga ljuset och färgen, utan även virvelformen som gjorde mig lite extra glad.
En halvtimma fick jag på mig av jägarna som inte skjutit fullt under jakten.